Emma

bara så att ni vet liksom!

Oh I'm right here kickin' with you

2011 alltså, ja det har varit ett ganska krasst år, under våren kämpade jag med tentor och ett sviktande självförtroende. Brottades med känslor som jag försökte komma över, idag går det dock bra, har insett att han enbart kommer bli en av mina fina vänner. Ångesten över att inte kunna säga något och hela tiden tänka på hur han uppfattade en satte oerhörd press och jag gick många gånger runt i en dimma. När tenta efter tenta kom tillbaka med U så funderade jag på allvar att packa mina väskor, säga upp lägenheten och flytta till Nyhamn. Men jag bet ihop och klarade terminen. Jag brottades också med insikten att grupperna i gänget hade blivit starka och jag hade på något sätt inte tagit min plats någonstans. Men jag viftade bort det och fortsatte tycka att allt var bra. Sommaren närmade sig och besöktet på Kustbevakningen fick mig att bli oerhört peppad på att börja arbeta. Sommarlovet kom och jag stack fortast möjligast hem till Nyhamnsläge, jag orkade inte vara kvar, jag ville hem till Annie och Maria. Fram till sommaren hade vi haft fullt upp med planering tilll nollningen och jag ville bara att sommaren skulle gå fort så att jag kunde komma tillbaka och göra en kick ass nollning för nollorna.

Sommaren gick ganska segt fram tills dess att jag började min andra sommar på Höganäs AB i posten och allt flöt på, allt låg färskt i minnet och jag klarade av systemet bättre än den ordinarie personalen och de hade nog gärna behållt mig om de hade fått. Jag slutade min sista sommar i posten (snälla låt det ha varit sista sommaren där!) med tårta och en massa uppmuntrande ord från mina kollegor, slutade på Höganäs AB med självförtroendet i topp!

Men under sommaren väcktes känslor för min vän igen via daglig kontakt och jag förbannade mig själv för att jag föll igen när jag hade begravt känslorna. Men jag sa till mig själv att när vi kommer till Växjö så ska det hända något, han måste iallafall få veta. Ja nu är det halvår sedan och jag har fortfarande inte berättat fastän jag tror att han har förstått.. men jaja.

Nollningen kom och mitt självförtroende krossades när jag blev den töntiga tvåan som är knäpp och tråkig och all fokus lades på mina två fellow kickers och jag ville mest bara hem och lägga mig under mitt täcke i skippa hela nollningen. För all energi jag lagt ner på att få nollningen lyckad för våra nollor, allt pepp som jag försökte ge dom, inte ett tack så långt jag kunde se. Allt var bara förgäves och på sittningen var det så obvius då jag inte ens fick vara med på gruppbilden. Efter nollningssittningen la jag mig i min säng och stirrade i taket och kände att nä, jag är inte rolig, ingen vill umgås med mig och mitt liv, ja det suger och jag börjar bli fet också. toppen!

Sådär fortsatte det hela terminen och tillslut så kollapsade jag i på mitt köksgolv och låg där och grät i timmar. Just då kändes steget till att sluta allt som betydde något för mig inte långt. Det värsta var att ingen hade insett hur dåligt jag mått, och tror inte något insett det nu heller, för jag hade ingen att prata med, så hur hade de kunnat veta?

Jag kämpade mig i allafall uppför köksgolvet och tog tag i mig själv. Jag lät nu inget stoppa mig och jag accepterade situationen som den var.

Hösten kom och jag började nätdejta, ja herregud... ett desperat behov av en egoboost tror jag att det var! Och ja egoboost var precis vad det var! Och en hel jävla massa skratt över hur många konstiga människor det finns där ute, jag anser mig själv i alla fall vara normal, eller så normal man kan bli. Och nej jag gick på två dejter men den ena var så mesig så att jag fick panik och den andra, ja han var ganska tråkig så nej det blidde inget. Så vi kan väl hoppas att 2012 bär med sig i alla fall lite kärlek. Ja, det är ju fem år sedan jag hade ett förhållande sist, börjar bli ganska tröttsamt att vara den enda som inte har någon att krama och mysa med. faktiskt. börjar tröttna på alla parmiddag där jag numera är den ENDA singlen och den mina vänner inte för livet kan hitta någon i vänskapskretsen att para ihop mig med.

Men ja sånt är det. 2011 har mest varit ett skit år, men det har gått bra också, men nej 2011 lägger jag gärna ganska långt bak i huvudet och nu fokuserar vi på ett nytt år och detta året kommer bli underbart!

Så det jag vill säga är väl att jag kan, jag vet vad jag sysslar med och jag kommer bi en bra informatör, tro vad ni vill. Bara för att man sätter VG på varje tenta så betyder det faktiskt inte att man kommer bli en bättre informatör än alla andra, det handlar helt enkelt att kunna använda sina kunskaper i praktiken och det är det som verkligen räknas. Så jag vill bara säga att ni ska inte misstro mig, ni ska inte se ner på mig utan ni ska se vilken kompetens jag faktiskt innehar.

Alltså beslutet som jag tagit är att pausa lite från den här bloggen, och istället blogga om det som jag älskar, det som jag har passion för! Nämligen film. Film är mer än halva mitt liv, det är verkligen min passion här i livet och jag tänker alltså nu blogga helhjärtat om film, har gjort ett halvhjärtat försök för typ ett år sen, men nu ger jag mig tusan på att det är vad jag ska göra!

Bloggen kommer ligga kvar, men den kommer att bli ganska oaktiv, det kommer skrivas här när jag behöver ventilera funderingar över min utbildning och framtiden, eller när något underbart händer.

Den nya bloggen heter: emmachristinanilsson.blogg.se , men det tar ett tag innan den blir helt aktiv, bara så att ni vet!

så nej nu ska jag plugga lite och sen sticka iväg på Pubkväll med KomMedia, mys!

Så jag ska sluta klaga, jag ska tänka positivt, så äre bara! :)

Jag har samtidigt ångest över att vara kvar i Nyhamn, jag skulle åkt idag, för idag har det bara varit en så bitter atmosfär här hemma och jag har blivit sur och krängd, kort i tonen och irriterad. Det är inte så sista dagen hemma på ett tag ska vara. Dock har det varit grymt skönt att få träffa både Frudden och Carro och det är skönt med andra insikter och någon som bekräftar sådant man vill ha bekräftat, så tack!

Men där finns även ljusa saker i mitt liv just nu, och jag hoppas att det kan få mig att må så där underbart bra, men vi får se vad det blir, jag ska inte hoppas för mycket, det är då det brukar gå åt helvete.

Är så besatt av den nya bilen också att jag måste ut och köra en runda imorron! haha glida runt i den snygga bilen med glastak och massa fina finesser, fint ska det vara! haha

xoxo

jag tänker såhär: jag älskar kommunikation, jag älskar film, varför inte ta och kombinera de här två? Drömmen hade varit en praktik plats på Svenska Film Institutet, eller något produktionsbolag, ja drömma får man faktiskt! Man behöver inte vara bitter och bara tänkta Höganäs Sweden AB, utan vara lite hoppfull också!

Så nej två och en halv vecka får gå sjukt fort så att jag kan komma hem till de finaste vännerna man kan ha, någon som faktiskt bryr sig om att jag har något att säga, att jag behöver ventilera saker som jag bär på, för just nu känner jag inte att någon här vill prata med mig om det som jag behöver, det är både mörkt och det är underbart, så låt tiden gå fort!

tänkte inte säga mer än det här, Fredrik skriver det som jag inte lyckas pränta på papper (läs: digtalt papper) utan bara kan tänka!

Men jag längtar så gaaaalet mycket till den 26 november, varför? Jo för jag och Maria ska se den lilla skånerapparen vid namn Timbuktu! Kommer bli så sjukt kul och jag hoppas innerligt på ett gästspel av Albin Gromer! Åhh jag kan inte vänta! Kommer bli helt galet underbart! Tredje gången gilt, kan det bli bättre än vad det har varit innan? Jag hopps verkligen det!

ja en av de finare låtarna från Simple Plans "Get your heart on" och jag gillade verken låten eller musikvideon men efter närmare eftertanke så är det verkligen en av de bättre låtarna de någonsin gjort! Jag är glad att Simple Plan ännu en gång har blivit en del av mitt liv!